Boxing Day

Samtidigt som min ena mittback på FM11 blev långtidsskadad, precis lagom till det avgörande CL-kvalet mot Rosenborg, kände jag att det var dags för ännu ett inlägg. Val av ämne är ganska självklart när vi nu har Boxing Day framför oss.

Boxing Day alltså, kan man få en bättre idé än att införa en sådan fin tradition? Boxing Day är som känt en stor helgdag i många länder, till exempel Storbritannien. Därför väljer man sedan många år tillbaka att spela fulla omgångar i de olika engelska och skotska fotbollsserierna just på Boxing Day. (Detta stämmer dock inte i år eftersom att Arsenal – Chelsea spelas först på måndag.) En grundtanke i hela konceptet är också att det gärna ska vara lokala rivaler som möts, för att supportrarna ska slippa åka på långa resor direkt efter jul.

9 matcher väntar alltså under söndagen, med ett flertal bra möten. Jag må vara en aning färgad men jag tycker ändå att Aston Villa – Tottenham är det hetaste mötet under Boxing Day. Det kan bli en riktigt bra batalj, och jag kommer inte missa en sekund av den. Annars känns även Newcastle – Manchester City lockande klockan 4.

På tal om Villa – Tottenham får man ju hoppas på en favorit i repris av Defoe:

Londonderbyt på förmiddagen imorgon, Fulham – West Ham känns också som att det kan bli en sevärd match. Klart är i alla fall att det inte kommer bli många timmar utanför tv-soffan imorgon!

Samtliga matcher under söndagen:
13.00
Fulham – West Ham
16.00
Blackburn – Stoke City
Blackpool – Liverpool
Bolton – West Bromwich
Everton – Birmingham
Manchester United – Sunderland
Newcastle – Manchester City
Wolverhampton – Wigan
18.30
Aston Villa – Tottenham

Jag passar på att be om ursäkt för detta otroligt röriga och osammanhängande som troligtvis inte har varit det minsta givande utan bara ett slöseri med tid, men fint ska det vara!

PS: Mittbacken i fråga på FM var Marcus Lindberg, för den som undrade.

Lägg ner Premier League!

…och alla andra stora ligor för den delen! Eller okej, nu var jag kanske lite drastisk. Riktigt så menar jag inte, däremot får man gärna införa ett internationellt lönetak. Det är med stor sorg jag konstaterar att amerikanarna faktiskt har lyckats bättre med något än vi européer.

Det senaste ryktet från Daily Mirror (skitblaska, jag vet) säger att den stenrika oljeshejken Mansour bin Zayed Al Nahyan kommer pumpa in ytterligare 500 miljoner kronor till Manchester City, enbart för affärer under den kommande transferperioden i januari. Detta City har redan spenderat två miljarder kronor på värvningar under de senaste två åren.

Då kan man undra, borde det verkligen få gå till så här? Ett tidigare medelmåttigt lag får in en ny ägare med näst intill omåttliga tillgångar och kan helt plötsligt värva sig till framgångar, spränger alla möjliga lönerekord och gör om tidigare världsstjärnor till medelmåttiga föredettingar.
Även om man kanske inte alltid tänker på det är det precis vad som händer med många av de här nyrika lagen. Real Madrid har haft en hel del exempel på spelare som köpts in dyrt men som inte fungerat, och då har man värvat in nya istället. Några sådana spelare som jag kommer på så här på rak arm är Arjen Robben, Wesley Sneidjer och Rafael van der Vaart. Förvisso att alla fick en hel del speltid i Madrid, men jag tycker inte att de någonsin kändes så glödheta som de har varit sedan de lämnade.

Desto bättre exempel finns i pengamaskinen Manchester City. Eller vad sägs om Emmanuel Adebayor, Roque Santa Cruz och Shaun Wright-Philips som alla ryktas vara på väg bort i januari? I alla fall Adebayor och Santa Cruz var ju storstjärnor i sina tidigare klubbar, nu sitter de fastnaglade på bänken, om de har tur.

Nej, FIFA eller UEFA måste gå in här och införa bestämmelser, antingen – som det var planer – att inte tillåta skuldsatta klubbar, eller ett internationellt lönetak. De här reglerna ska då följas för att det landet ska tillåtas delta i internationella turneringar. Endast då kan man komma till rätta med problemet med stenrika typer som betalar överpriser för spelare och förstör marknaden.

Jämnare förutsättningar för alla lag – ja tack!
(Med detta säger jag inte att jag vill ha ett ägandesystem som i Sverige, det är åt helvete för kvalitén på fotbollen)

CL-åttondel: Milan - Tottenham

Lottningen är klar. Det blir alltså Milan som Spurs får möta i åttondelen i Champions League. Verkligen ingen drömlottning, men vad ska man göra?

Efter gruppsegern satt Tottenham i en guldsits inför lottningen. Man kunde endast lottas mot någon av grupptvåorna, och Milan var svårast möjliga motståndare. Självklart blev det då Milanolaget som ställs på andra sidan planen. Men nej då, jag är inte bitter. Det blir avancemang oavsett.

Man ska komma ihåg att vi tog en total seger mot regerande mästarna Inter i gruppspelet efter förlust med 4-3 borta och seger med 3-1 hemma. Dock är inte årets upplaga av Inter ens i närheten av förra årets, det ska man komma ihåg. Efter förlusten av José Mourinho till Real Madrid har laget tappat rejält, och just Milan har istället tagit täten i den italienska ligan.

Med tanke på hur Gareth Bale har sprungit ner allt möjligt motstånd i gruppspelet så är Milan inte allt för avskräckande. Vem har de som högerback nu för tiden? Zambrotta? Hur ska en pensionär hinna med i Bales rappa löpningar? Milan kan ju lika gärna sätta in en vägkon som Bale kan sparka bollen förbi istället.

Det egentliga hotet från Milans sida ligger väl i Zlatan Ibrahimovic som har fått sig en rejäl nytändning sedan flytten från Barcelona. Men om Spurs bara har tillbaka både Ledley King och Michael Dawson till åttondelen så ska det inte vara några problem.

Nej, man kan lika gärna börja planera konspirationsteorier inför lottningen till kvartsfinalen, för det här kommer Tottenham ta hem. Helt seriöst.

Därför borde Blåvitt inte bygga en egen arena, någonsin!

Fint på ytan, men sen går det åt helvete!

ÅRETS MATCH I PL, v.2

Den här gången stämmer rubriken faktiskt. Det är toppmöte på gång i Premier League, Manchester United – Arsenal, och jag som Tottenhamsupporter borde avsky att behöva sätta denna rubrik för sådana lag. Faktum är att jag ogillar det, men för attan, samtidigt kan man ju inte ljuga!

Det är alltså ett definitivt toppmöte. Arsenal leder ju serien med 32 poäng, United ligger på tredje plats med 31 poäng och en match mindre spelad. Den vinnande kombattanten i kvällens slag blir alltså ”top of the league”. Det är upplagt för en riktigt toppstrid, och så länge det inte blir alltför fegt så tror jag att det kan bli en riktigt underhållande match.

United kommer till matchen med en i stort sett skadefri trupp. Paul Scholes, Patrice Evra och Rio Ferdinand som alla missade matchen mot Valencia i veckan förväntas vara tillbaka till ligamötet. Dessutom är Wes Brown och Jonny Evans tillbaka i träning efter sjukdom.
Arsenal däremot har det tyngre. Kieran Gibbs och Abou Diaby kommer absolut missa matchen. Dessutom är kapten Fabregas och målvakten Lukasz Fabianski tveksamma till spel. I morse rapporterades det att blott 20-åriga Wojciech Szczesny kan komma att ersätta Fabianski i målet.

Som sagt tror jag på en riktigt bra match. Båda lagen är riktigt glada offensivt, dock finns det alltså en risk att det blir en tillknäppt tillställning. Väljer båda sidorna att inte ta några onödiga risker så kan det mycket väl vara ett sömnpiller som vi ser fram emot. Ett tidigt mål åt något håll skulle kunna vara en bra lösning på detta.

Vad tror jag då? United känns starkare. Man har en bredare trupp som är tillgänglig och har dessutom fördel av hemmaplan. Spelare som Wayne Rooney, Dimitar Berbatov och Nani, som för övrigt verkligen hittat formen nu, kommer göra det svårt för Londonlaget. Dock finns det en annan gubbe i matchen som också gör väldigt bra ifrån sig, Samir Nasri i Arsenal. Det känns som att han har kunnat göra lite vad han vill i de senaste matcherna.
Jag tror dock att United tar hem det här, de är jämnare, har mer spetskompetens (speciellt om Fabregas inte kommer till spel) och har alltså den stora fördelen av att spela hemma. Mitt tips: 3-1.

ÅRETS MATCH I PL...

..så hade rubriken kunnat se ut om jag hade arbetat för Aftonbladet, nu ska jag dock försöka ta det lugnt med superlativen och väljer istället att kalla det ”OMGÅNGENS NÄST BÄSTA MATCH” (för får faktiskt erkänna att United - Arsenal på måndag är hetare).

Det är alltså Tottenham – Chelsea som är på tapeten. Londonderby, och jag är inte alls nervös. Hade det varit under inledningen av säsongen så hade jag nästan velat undvika att se den, men Chelsea är inte just nu vad de var då. Allt har gått åt pipsvängen sen de sparkade sin eminenta andretränare Ray Wilkins. Chelsea har sedan Wilkins avsked endast tagit 5 poäng på 6 matcher, varav 3 av dem kom i Champions League mot Zilina. Man förlorade även en match i CL mot Marseille. Alltså har man två poäng på 4 matcher i ligan, vilket självklart är oacceptabelt för den klubben. Förhoppningsvis fortsätter den dåliga formen imorgon.

Tottenham då? Laget kom lite in i drömformen när man under en dryg veckas tid slog Arsenal borta, Werder Bremen hemma och Liverpool hemma. Därefter har det blivit två oavgjorda mot Birminham (1-1) och Twente (3-3). Båda dessa var dock bortamatcher, och Tottenham är oförnekligt ett av seriens starkaste lag på hemmaplan. Offensiven har man heller inga problem med, men defensiven har sviktat under säsongen sedan både Michael Dawson(dock tillbaka i träning nu) och Ledley King har hamnat på skadelistan och missat stora delar av säsongen. När dessutom Jonathan Woodgate varit borta från spel längre än någon kan minnas och Younes Kaboul gick och skadade sig i matchen mot Liverpool så har Spurs hamnat i ett ganska prekärt läge. De enda mittbackarna som är hela är då alltså William Gallas och Sebastien Bassong, och det blir troligtvis de två som får kampera ihop i söndagens drabbning.

Inför matchen är läget i trupperna som följer:
TOTTENHAM – På skadelistan står Jonathan Woodgate, Jamie O’hara, Ledley King, Rafael van der Vaart, Jermaine Jenas, Niko Kranjcar och Younes Kaboul. Luka Modric återvänder till truppen efter skadebekymmer och Michael Dawson börjar troligtvis på bänken.

CHELSEA – The Blues har en aningen mindre skadelista: man saknar endast Frank Lampard, Jose Bosingwa och Yuri Zhirkov. Dock är ett par spelare tveksamma till spel, men tecknen från managern Ancelotti visar dock på att de kommer till spel.

Nu kände jag att jag kanske har raljerat lite för mycket om statistik och spelare och sådant, och att det möjligtvis anses vara sjukt tråkigt. Det får jag la be om ursäkt för.
Jag kan iaf säga att jag är lagom taggad inför eftermiddagens match. Att få se the mighty Spurs köra över Chelsea trots avsaknaden av Rafa van der Vaart. Det räcker med lite magi från Defoe, Modric, Bale och c/o. Bale ja, mannen som gick från zero till hero. Sicken kille…

Årets försvarsinsats

Den stod Liverpools Lucas Leiva för vid Andy Carrolls avgörande mål till 3-1 i mötet mellan Newcastle och Liverpool idag.

Titta ungefär 02.55 in i klippet, exakt vad håller Lucas på med? Eller egentligen hela 'Poolförsvaret. Det håller verkligen inte på den här nivån att bara stå kvar på det avståndet och tro att man kan täcka skottet från en av ligans formstarkaste anfallare.

Och folk tror att Liverpool kommer kunna utmana serietoppen i år...

Hädelse...

Ja, jo, då var det väl till slut min tur att äntra bloggosfären, trots allt tidigare motstånd mot det. Jag tror det är lite som med Facebook, alla säger att de aldrig ska skaffa det, sen sitter de lik förbannat där, beroende, ett halvår senare.

Vem är jag då? Benjamin Troff var namnet, jag pluggar journalistik på Ljud&Bildskolan i Halmstad och spelar fotboll på fritiden. Jag är i grund och botten en ganska tråkig person med politiskt korrekta värderingar och åsikter, men ändå får jag för mig att det finns något vettigt skäl att införskaffa en blogg. Visserligen är det väl så det brukar vara, folk gör en blogg och tror att någon faktiskt bryr sig om vad de har att skriva, och sen dör bloggen ut…

Anyways, ska vi vara lite positiva nu då? Syftet med den här bloggen var nog främst att få skriva av mig alla tankar och teorier kring fotboll (jag vet, ni är förvånade nu, right?). Dock lär det troligtvis dyka upp en och annan personlig anekdot från livet utanför fotbollen (Yeah, right..). Om någon faktiskt inte redan skulle känna till var sympatierna ligger, så kan jag säga att IFK Göteborg och Tottenham Hotspur ligger mig varmt om hjärtat. Till exempel valde jag tidigare i år att gå ut och försvara värvningen av Andreas Drugge till Blåvitt på BaraBen.com.

Jaja, jag ska väl försöka undvika att bli alltför långrandig såhär i det första inlägget så haregotthaaaaaj!

PS: Vill passa på att tipsa om en jäkligt bra artikel i engelska The Independent angående kampen om att återinföra ståplats i den engelska ligan!