4-0

KATASTROF

Håkan Mild - Passiv som aldrig förr

Sällan har man varit så tacksam för Håkan Milds segdragna affärer som nu. Hjörtur Logi Valgardsson är som alla känner till klar för IFK Göteborg. Den kontrakteringen drog ut på tiden eftersom att Mild först ville undersöka möjligheten att plocka in ett par argentinare. Mild är känd för att inte vara världens snabbaste i att kontraktera spelare, utan han gillar att vänta och se.

Milds väntan gjorde den här gången att argentinarna fick tid att ta ordinarie plats i sina respektive klubblag, och därför är de inte möjliga att värva längre. Då väljer man istället att erbjuda kontrakt till en av de två islänningarna som har varit på provträning, nämligen Logi.

Hur kan man då vara glad över att gå miste om ett par tekniska argentinare, och istället få in en vänsterback från ön i Atlanten? Det räcker att titta ett par år tillbaka i IFK Göteborgs historia för att inse varför tankegångarna går som de gör. Den som är lite insatt i transferhistoria känner till att ”Blåvitt” har haft lite otur vad gäller ”videobrassar” förr. Några man minns är ju Martin Crossa och Mamadou ”Big Mama” Diallo, som båda kom inför säsongen 2003, och försvann efter bara ett år.

Med hjälp av lite önsketänkande kan man tänka sig att Mild aldrig ville ha in argentinarna i år, utan att han bara ville sätta Logis dåvarande klubb Hafnafjördur under lite press. För den som har minnet med sig känner ju till att den gode Håkan själv råkat ut för fenomenet med misslyckade sydamerikaner. Under sitt första år som sportchef låg han ju faktiskt bakom två stycken mindre lyckade värvningar, uruguayanen Alejandro Lago och argentinaren José Shaffer.

Islänningar däremot har varit väldigt lyckosamma i ”Blåvitt”. Logi blir den fjärde spelaren i A-truppen som kommer från ”ön som Gud glömde”. Samtliga islänningar som fanns i truppen sedan tidigare är stora stjärnor i klubben. Får man då välja är det ju självklart att man hellre plockar in en viking från Island än ytterligare ”videobrassar” med stor risk för flopp. Att islänningen dessutom fick väldigt mycket beröm, såväl från medspelare och ledare som från supportrar, redan under provspelsperioden gör ju att man tror på det ännu mer.

Det känns bra att få in en naturlig, modern vänsterback. Det har vi saknat sen Oscar Wendt försvann för ett gäng år sedan. Dessutom känns det som att Logi dessutom är ett riktigt energiknippe, precis som sina landsmän. Kombinationen som han har med ren kraft och bländande teknik gör att han kan bli dödlig. Han kommer tillföra en helt ny dimension till anfallsspelet.

Det som nog är mest klockrent med hela den här affären måste ju vara det faktumet att en spelare med ett sådant namn som Hjörtur Logi Valgardsson går till IFK Göteborg, ordvitsarnas Mekka.
Nej, jag är glad att valet föll på Valgardsson, man får väl säga att det var en logisk värvning på alla sätt och vis. Men när man börjar massimportera islänningar på det här viset som vi gör, då jäklar snackar vi logistik!

IFK Göteborg, 2011

Försäsongen är gång, Allsvenskan 2011 stundar om ett par månader, hur är då läget i Blåvitt?

Man har uttalat en fortsatt satsning på 4-2-3-1 som spelsystem. Drugge är klar, fler spelare kan vara på gång in. Då är det klart roligt att spekulera i hur en startelva kan se ut kommande år. Förutsatt att både Ragge och Adam stannar så är de två givna för mig i fyrbackslinjen. Som det ser ut just nu så är det ena mittbacken och vänsterbacken som är problemet. Hjalmar håller inte på någon av positionerna, det känns som att han numera är tjommen som finns i laget mest för att han alltid har funnits där. Kalle måste vara på väg ut, han har inte fått chansen av JO tidigare och han lär ju knappast få chansen i år heller. Råttan har försvunnit, Björlund har försvunnit. Vad finns det då för alternativ kvar, Dyre?

Missförstå mig inte nu, men jag tror inte att Dyre håller för en startplats i en allsvensk toppklubb som mittback. Inte ännu. Han var en grym stand-in när Adam gick sönder 2009, men det räcker nog inte fullt ut ändå. Ragge kommer högst troligt försvinna efter den här säsongen, om inte tidigare. Värva in en ny mittback av hög allsvensk klass nu, och låt sedan Dyre ta Ragges plats när han försvinner. Till dess får han lira i U21 och vara bänkis i A, så att han får lite mer kött på benen.

För vänsterbacken kan man ju klart se Lund som ett alternativ, men jag kan inte påstå att jag gillar honom alltför mycket. Han känns inte säker i sitt spel. Visst, han är duktig offensivt och så, men defensivt är han en riskfaktor. Han har ingen säkerhet i spelet. Han försöker sig konstant på en massa chanstacklingar som bara sätter lagkamraterna i skiten. För den som har minnet med sig så var det precis en sådan chanstackling som föranledde Flavios kvittering i den hemska matchen i november 2009.

Angående Kalles situation så tror jag att han i alla fall hade behövt en utlåning. Han behöver få spela 30 matcher på en säsong. Han måste få känna att oavsett om han gör en tabbe en match så kommer han få spela nästa match. Det förtroende är viktigt att han får om han ska kunna nå tillbaka till sitt forna spel.

Mittfältet då? Seb känns som en given köttare på mitten, samtidigt som han är grym på att transportera boll. Bredvid honom vill jag se Elmar Bjarnason, som jag tycker inte riktigt har fått chansen centralt som han förtjänar. Han är en tekniker som hittar briljanta spellösningar gång på gång.

Offensivt till höger vill jag se Sella, om han klarar av att hålla en fortsatt hög nivå, i annat fall så kan Bärkroth dela den positionen med honom. Drugge vill jag se i den offensiva innermittfältsrollen så att vi får en passningsskicklig spelare som kan agera som länken mellan mittfält och anfall.

Till den vänstra mittfältsrollen vill jag flytta ner Tobbe. Det är den positionen han tränar som i landslaget, och det är hans egentliga naturliga position. Han själv är inte negativ till ett positionsbyte, och ryktet som går är att ledningen har diskuterat den möjligheten. Med det självförtroendet han har från de två senaste säsongerna så tror jag att han hade kunnat utföra underverk som en kantlirare, där han dessutom kan skära inåt i banan och bli som en extra anfallare.

Längst upp i planen vill jag se Pärlan eller Söder. Båda två har haft problem den senaste tiden, båda har varit skadade, men nu tror jag att de är på gång. Söder har inte riktigt hittat tillbaka sen långtidsskadan från U21-EM och Pärlan har inte riktigt kommit in i laget och spelstilen ännu, men bättre sent än aldrig?

I alla fall så kan man, beroende på hur man vill spela, variera mellan de två anfallarna. Pärlan om man vill satsa på inlägg, Söder om man istället vill satsa på spel längs marken med högt tempo. Detta innebär att man får en bra bredd, många möjligheter och att man kanske inte är så jävla lättlästa denna säsongen.

Ja, förresten, Sandberg i mål såklart. Det gubben är på gång, det är hans år i år. Årets målvakt månntro?